faq

Varför cykel?

Om någon frågar mig vad som är det bästa med livet på cykel blir det förmodligen svårt att få stopp på mig. Men låt mig skona er från långa pläderingar och fatta mig kort.

Jag tror att många av oss i västvärlden är ganska vilsna i dag. Allt går så snabbt. Vi förväntas vara överallt och ha koll på allt samtidigt. Vi matas med så mycket information att vi får svårt att sålla bort det vi egentligen inte bryr oss om eller vill lägga energi på. Jag tror att vi har kommit för långt bort från våra naturliga instinkter. Att vi har tappat bort oss någonstans. Kanske i jakten på instagram-likes eller på det perfekta livet.

Mitt sätt att hitta rätt är att gå ”back to basics”. Att cykla är enkelt, åtminstone rent mekaniskt. Att långfärdscykla är för mig det ultimata uttrycket för frihet. Det är en oslagbar känsla att veta att du har allt du behöver på cykeln. Den är ditt ambulerande hem och kan ta dig vartsomhelst! Dessutom är jag lite av en träningsnarkoman som njuter av att utmana både pannben och lårmuskler.

Är du galen?

Visst krävs det en gnutta galenskap för att ge sig iväg på cykel genom närmare 20 länder. Resplanen är långt ifrån att betrakta som säker. Hänsynslös trafik, sjukdomar, politiska oroligheter och illasinnade människor – för att bara nämna några risker.

En erfaren långfärdscyklist gav mig följande råd: ”Se till att du känner dig tillfreds med att säga ’Jag tar chansen’ till dig själv – sen är det bara att börja trampa. Men naturligtvis ska du planera, kalkylera och minimera.”

Jag är beredd att ta risken att ge mig iväg. Men sedan tänker jag givetvis göra allt som står i min makt för att genomföra resan på ett så säkert sätt som möjligt. Jag kommer att hålla mig ständigt uppdaterad om förändringar av säkerhetsläget längs med vägen. Självklart kommer jag att undvika de områden där det av olika skäl är extra riskabelt att resa.

Trots att jag inte är en gammal räv med flera jordenruntresor på cykel i bagaget har jag mitt sunda förnuft och massor av värdefulla råd från ett gäng erfarna äventyrare. Jag vill också tillägga att jag inte på långa vägar är den första som bestämmer mig för att cykla den här rutten. Bland annat har jag fått tips och råd från den svenska cyklisten Emma Vänemo som cyklade från Helsingborg till Kapstaden 2012-2013 (www.theskippingkangaroo.com).

Jag kommer även att ha stor hjälp av mitt samarbete med Afrikagrupperna, som har kontakter och kan hjälpa mig med boende genom dessa. Dessutom kommer jag använda mig av det enorma sociala kontaktnät som finns via hemsidorna ”Warmshowers” och ”Couchsurfing” för att få hjälp med boende på vissa platser längs med vägen.

Ska du verkligen cykla ensam?

Nej, jag kommer inte att cykla ensam. Trots att min ursprungliga plan varit att cykla mer eller mindre själv, så har jag nu (efter påtryckningar från omgivningen) sökt resesällskap via forum och websidor för långfärdscyklister. Jag har fått bra respons och har redan kontakt med flera cyklister som är intresserade av att följa med delar av eller hela sträckan.

Hur ska du cykla?

För att ta mig till Kapstaden kommer jag först att cykla genom östra Europa till Aten. Planen är att cykla igenom Sverige (närmast obefintlig sträcka), Danmark, Tyskland, Polen, Slovakien, Ungern, Serbien, Makedonien och Grekland.

Från Aten planerar jag (dessvärre) att ta ett flyg till Alexandria. Det optimala hade varit att cykla hela sträckan, men på grund av inbördeskriget i Syrien, flyktingkatastrofen och den osäkra situationen på Sinaihalvön bedömer jag det klokare att ”fuska” en bit. I dagsläget ligger dessutom färjetrafiken över Medelhavet nere, som en följd av flyktingkatastrofen. Men om möjligheten finns i höst kommer jag givetvis att undvika flyget och de onödiga utsläpp resan ger upphov till!

Väl i Afrika kommer jag att cykla genom Egypten, Sudan, Etiopien, Kenya, Tanzania, Malawi, Zambia, Zimbabwe, Botswana, Namibia och Sydafrika.

Anledningarna till att jag valt att cykla genom östra och inte västra Afrika är flera. Ett skäl är det försämrade säkerhetsläget i västra Afrika sedan ebolautbrottet 2014 samt förekomsten av terroristgrupper som Boko Haram i bland annat Nigeria. Den östra rutten är också kortare, innebär färre gränspasseringar och mindre komplikationer med visumansökningar (till alla länderna utom Sudan kan visum sökas vid gränsen). Dessutom har majoriteten av de långfärdscyklister och resvana äventyrare jag rådfrågat ansett att den östra rutten i dagsläget är att betrakta som säkrare.

Hur lång tid kommer resan att ta?

Sträckans exakta längd är svår att uppskatta på förhand. Det beror självklart på vad som händer – om jag väljer att ta en avstickare någonstans eller tvingas göra det av omständigheter jag inte kan påverka. Hursomhelst ser jag Europa mest som en transportsträcka och kommer därför att ta mer eller mindre den kortaste vägen till Aten, cirka 3 000 km. Totalt rör det sig om omkring 15 000-17 000 km. Tidsmässigt beräknar jag att resan kommer ta omkring 7-8 månader att genomföra. Dagsetappernas längd kommer att variera utefter dagsform, väglag och andra omständigheter. En bra dag med rätt förutsättningar kan jag avverka 130-140 km, men påfrestningar som värme, stigningar och dåliga vägar gör att det vissa dagar kommer bli tufft att ens cykla hälften så långt. Därför är det viktigt med marginal.

Annonser